Skriven av Kasper Kannosto
1.2.2021

Det är intressant hur saker löser sig. I slutet av 2019, när jag satt i spanska klassen, ringde min nuvarande praktikkoordinator och sa: ”Vi skulle vilja skicka dig till London”. Min ansökan till Liberal Internationals politiska praktikprogram hade accepterats. Jag var ivrig och tänkte genast på områden att bo i och vilka fritids- och sportaktiviteter jag kunde aktivera mig i.

Men på grund av COVID19-pandemin kom jag aldrig fysiskt till London, istället som så många andra, arbetar jag på distans. Jag skriver den här artikeln från mitt sovrum i Finland medan jag kämpar för en plats i kommande kommunalval i Helsingfors.

Efter att ha blivit född och uppvuxen i den vackra huvudstaden har jag haft förmånen att delta i massor av livemusik uppträdanden, spela och titta på fotboll samt ishockey. Jag har verkligen fått njuta av vad den här fantastiska staden har att erbjuda. Jag har sett hur min omgivning har förvandlats och bevittnat dess tillväxt och utveckling när människor flyttat in och ut härifrån.

Medan mitt grannskap har vuxit i vissa aspekter har våra fritidsutrymmen, särskilt våra idrottsplatser, försämrats och rakt sagt inte varit lämpliga för ändamålet. I mitt bostadsområde finns en idrottsplan tillverkad av hård betong och den är knappast (om någonsin) reparerad. Den har avtagande infrastruktur och söndriga fotbollsmål – ingen idrottare skulle acceptera dessa förhållanden. Detta är oerhört viktigt för mig eftersom jag har en passion för idrott, för dess koppling till vårt välmående och för lösandet av utmaningarna med att få kvalitetshälsovård i Finland.

Enligt min åsikt behövs mer investeringar i idrottinfrastrukturen om Helsingfors ska bli en föregångare för idrott i Europa. Idrottsplatserna måste renoveras, träningsanläggningar måste byggas och skolor tillsammans med idrottslag bör samarbeta för att ge varje barn tillgång till en idrottsgren.

Många kan vara överens om att COVID19-viruset inte är vår enda “pandemi” – vi lider av psykiska problem som ett land och det påverkar vår ungdom direkt. Unga finländare mår sämre än någonsin och köerna till mentalvårdsbehandlingar är extremt långa. Medan vi kämpar med justeringarna till ”det nya normala”, tvingar restriktionerna att stänga oss in med våra tankar och psykiska utmaningar. Jag vet det personligen eftersom jag har stått i de långa köerna. Begränsningarna för COVID är nödvändiga, annars skulle denna pandemi aldrig vara över, men vi måste erkänna att depression, ångest och ensamhet förvärras under pandemin.

I Finland har vi gratis utbildning med undantag för psykoterapiutbildningen, som kan kosta upp till 50 000 euro. Mitt förslag är: ju fler psykoterapeuter vi har, desto snabbare kan vi minska på köerna. På statlig nivå behöver vi en reform som möjliggör gratis utbildning åt psykoterapistuderande. Dessutom kan kommuner subventionera invånarnas önskan att utbilda sig i detta område. Att investera i välmående betalar sig själv tillbaka.

Annan sak jag är passionerad för är effekterna av förortsutbyggnad och hur detta påverkar vårt stadssamhälle. Med rekommendationen för distansarbete, för att begränsa spridningen av COVID19-viruset, har en trend uppstått av att fler och fler människor flyttar bort från stadens centrum på grund av billigare hyra. Helsingfors såg tre framstående arrangörer av livemusik avsluta sin verksamhet på grund av stadens byggnadsstrategi och dyra hyror, vilket resulterade i en förlust av över 3000 skattebetalande biljettinnehavare och en bit kulturhistoria.

Även om detta inte var ett direkt resultat av förortsutbyggnad, är det alarmerande och måste betonas att så många människor har flyttat från Helsingfors. Det är ett hinder som staden måste övervinna efter kommunalvalet och när samhället återgår till det normala som vi hade före COVID, genom att locka och återuppfinna sätt att göra staden mera lockande. Jag skulle vara besviken att se Helsingfors tomt och ihåligt. Alla platser som gjorde det möjligt för mig att uppleva kultur försvinner långsamt, men det kan vi ändra på. Det måste finnas en närmare dialog mellan staden och den privata sektorn, vilket gör det mer effektivt för nya och gamla företag att hitta nya lokaler och för staden att öppna tomma kontorsbyggnader för användning.

Medan jag var glad i slutet av 2019 för chansen att få åka till London, är jag idag mer passionerad över kandidaturmöjligheten och av förändringen som jag kan ge till Helsingfors. Genom att rösta på mig i detta stadsfullmäktigeval skapar vi lika möjligheter till idrott, kultur och tillgång till mentalvård för alla i min älskade stad. Jag ser fram emot att samarbeta med invånarna och ungdomarna i mitt samhälle för förändringen som vi så desperat behöver. Att investera i välmående betalar sig tillbaka!